DEBATT. Ett paradigmskifte inom vård och omsorg är nödvändigt. Vi står inför en sommar där det saknas så mycket personal att insatser hos behövande inte kommer kunna utföras. Detta är inte unikt i Arvika kommun, men vår kommun kan välja att vara den första att vidta åtgärder för att locka medarbetare till vård och omsorg, för att få människor att vilja arbeta i yrket. För utan människor i tjänst kan inte vård- och omsorgsinsatser utföras. Så enkel är ekvationen.
De senaste dagarna har vi kunnat läsa hur kommunens undersköterskor upplever sin arbetsdag i AN. Vi har också kunnat läsa hur verksamhetschefen för vård och omsorg ger ett icke-svar på själva kärnfrågan. Politikerna har de senaste åren lyst med sin frånvaro i debatten, trots att de har det yttersta ansvaret för sina medborgare. Det är hög tid att lyssna på personalen! I åratal har yrkesgruppen lyft en undermålig arbetsmiljö och dåliga löner, men varken ledning eller politiker har tagit dem på allvar. SKR (Sveriges kommuner och regioner) har de senaste åren försökt nå ut med information gällande allvaret. Redan 2018 publicerade SKR sin rekryteringsrapport. I den står att läsa ”…idag arbetar cirka 1,2 miljoner människor i välfärden. De kommande tio åren ökar både antalet barn och äldre i befolkningen kraftigt. Antalet personer i arbetsför ålder ökar däremot betydligt mindre och i vissa delar av landet minskar antalet. Det innebär att konkurrensen om arbetskraften på hela arbetsmarknaden kommer att tillta. Det är därför ännu viktigare för kommuner, landsting och regioner att uppfattas som attraktiva arbetsgivare och minska rekryteringsbehovet. Störst är behovsökningen inom äldreomsorg och gymnasieskola”.
Inom vård- och omsorg pratades det ivrigt om denna rapport när den kom 2018, men ändå har inget hänt. Arbetsmiljön har inte förbättrats. Lönerna har inte höjts utöver de små summor som avtalsrörelsen ger i den årliga revisionen. Ledordet inom vård och omsorg är och har sedan slutet av 90-talet varit effektivisering. Ordet är så uttjatat att personal slår dövörat till så snart de hör ordet. De senaste 25 åren har vård och omsorgspersonal haft som krav på sig att arbeta effektivare. Man undrar om det verkligen fungerar att effektivisera något i all evighet? Nej, det gör det förstås inte. Nutiden är beviset på det. Vård och omsorg saknar idag personal som kan utföra arbetet. Efter två års pandemi är vård- och omsorgspersonal utslitna. Pandemin fick många anställdas bägare att rinna över. Det var en sliten yrkesgrupp redan innan. Efter att ha arbetat konstant under premisser som få klarar av fick de inga stora bonusar som delats ut till andra yrkesgrupper under samma tid. Årets lönerevision sågs som en ren förolämpning med tanke hur de arbetat de senaste två åren.
Kommunen trampar samtidigt vatten och försöker släcka bränder. De blickar inte framåt och det förs inte en konstruktiv dialog med de som faktiskt ger den hjälp medborgare har rätt till. Det finns inte längre tid att tro att allt kommer lösa sig. Närmare 100 personer har lämnat kommunens vård och omsorg sista året. Varför har de gjort det? Varför har vård och omsorg inga sökande till lediga tjänster? Varför vill ingen arbeta inom vård och omsorg längre? Först när ledningen (tjänstemän och politiker) faktiskt ser sanningen i vitögat kommer de förstå och då agera. När de tjänstemän och politiker som leder Arvika kommun idag, när du och jag behöver vård och omsorg i framtiden, kommer det inte finnas någon som kan utföra hjälpen. Det är ingen domedagsprofetia, utan den krassa verkligheten. Situationen kommer inte bli bättre utan snarare än värre om inget görs nu.
Vad kan då göras?
Låt en hel del av ”makten” återgå till de som rör sig närmast de medborgare som har insatser från kommunen. Låt personal ta ansvar och lita på deras kompetens. Det är viktigt för människor att ha ett bra arbetsschema som ger en balans mellan arbete och privatliv. Vi vet att just balans förhindrar sjukskrivningar, men ändå vittnar personal om hur schemat är sämre än någonsin. I Arvika kommun fattades för några år sedan ett beslut om att personalen inte längre skulle få lägga sina egna scheman. Detta grundade sig i att ledningen inte litade på personalen. Detta är inget ledningen talar högt om, utan andra orsaker anges och beskrivs i svävande termer. Men personer i organisationen vittnar om hur infekterad frågan var då vissa första linjens-chefer tyckte detta var en högst olämplig idé, medan andra gärna ville ha makten själv. Det vore intressant att se vad resultatet blev med några års facit i hand. Tjänade kommunen pengar på detta om man räknar med det missnöje som bredde ut sig bland personalen?
För att leda verksamheter krävs kompetenta chefer. Chefer har inte bara budgetansvar, utan också kvalitet- och personalansvar. Känner Arvikas chefer att de har en god personalpolitik i organisationen? Arvika kommun vill ha ett ”nära ledarskap”, men vad ger det? Har personalen ett behov av en chef på plats varje dag? Det är en lustig ekvation, att ju mer som plockats från arbetsgruppen, ju mer ”nära chefer” har det behövts. Ju mer uppgifter som lagts över på chefer ju mer administratörer har behövts. Är detta vad som behövs eller är det något som skapats i effektiviseringshysterin? Och hur effektivt blev det?
Vård och omsorg är en bransch där de flesta anställda är kvinnor. Att inte titta med genusglasögon på de förhållanden som råder vore högst omodernt. Vi lever i 2020-talet, där generation Z nu kliver in på arbetsmarknaden. De är inte intresserade av att arbeta för sämre löner än dem i mansdominerade yrken. Ändå är det så att mansdominerade yrken har bättre ingångslöner och bättre löneutvecklingar. Har Arvika kommun och dess bolag analyserat sina löner ur ett jämställdhetsperspektiv? Och vad visade den rapporten i sådana fall?
Arvika kommun måste i grunden bli en mer attraktiv arbetsgivare. Arvikapartiets vård- och omsorgspolitik syftar till att förbättra för såväl de medborgare som behöver stöd och hjälp som för våra anställda på området. Vård och omsorg är ett område som
Arvikapartiet kommer tillföra resurser till. Arvikapartiet vill säkerställa följande:
1. Arvika kommun ska vara en arbetsgivare som personalen är stolta över, vill arbeta för & söker sig till.
2. Vi ska tillvarata kunskapen och engagemanget hos kommunens medarbetare. Personal-grupperna ska återfå befogenheter och ges möjlighet att ta ansvar i arbetet. Personal inom vård och omsorg måste få känna en yrkesstolthet igen.
3. Personal inom vård- och omsorg ska ha en dräglig arbetsmiljö, där man inte endast tar hänsyn det tunga fysiska arbete de utför utan också de psykiska påfrestningar som kan infinna sig under en arbetsdag. Ingen annan arbetsgrupp förväntas hantera 20 olika personer i 20 olika situationer under en och samma arbetsdag. Ingen annan arbetsgrupp förväntas göra det utan tid för återhämtning under arbetsdagen.
4. Våra befintliga anställda inom vård och omsorg ska ha en mer skälig ersättning för de kvalificerade arbetsuppgifter de utför.
5. Effektivisera den administrativa sidan (chefer, planerare och administratörer) istället för själva grunduppgifterna i vård och omsorg och fördela på så sätt om kostnaden.
Vi måste kunna bättre. Helst redan igår.
Arvikapartiet, juni 2022